manlighet, våldshandlingar & våra hundar

Härom morgonen låg jag och slöa framför tv:n, tittade på efter tio med malou på champangelunchen diskuterades manlighet med jan gulliou och paolo roberto tyckter ju att detta är ett intressant ämne så jag höjde och fortsatte titta.

Deras syn på det hela var med tanke på deras bakgrunder att våldet bland unga förknippas med manlighet för man blir nån! till viss del kan jag förstå detta tyvärr växer en del män aldrig ur det!! detta medför att man får respekt, andra ser upp till en och man blir en ledare.................hmmmmmm en ledare!!!!????

Här hajade jag till. Har vi människor missförstått begreppet ledare eller har vi bara tappat bort dess betydelse nån stans på vägen?

Om vi nu drar parallelen till hundjuren som liksom vi är flockdjur så hade en individ som beter sig på detta viss genom att konstant slåss överreagera och vara stöddig (som oftast bottnar i dåligt självförtroende) aldrig fått en plats högt upp om han ens hade fått stanna kvar i flocken.

tänk er själva hade ni velat ha en man som så fort det var minsta lilla sak började slåss, vad hade det resulterat i jo att man hade gått omkring och varit nervös för vad som skulle kunna hända här näst!!

Detta hade skapat en konstant stress och oro energi som en vargflock behöver till annnat!

Givetvis.. vill iallafall jag ha en man som jag vet är beredd att skydda mig och familjen om det hade varit nått på allvar, men annars får han gärna vara lite av en filbunke.

våra hundar är likadana dom vill ha en trygg ledare som inte hetsar upp sig för minsta lilla utan vet när det gäller och då ställer upp!!

jag får ofta frågan om vem som är "högst i rang" av mina alla tror att det är Bobby min äldsta hane för att han gormar så fort nån kommer nära floken, men faktum är att detta är en osäker individ som inte alls har nån potensial för att leda flocken den som faktiskt leder är min gamla tik hon som aldrig bryr sig om nått ute skiter i allt och alla tills.............................

nått verkligen hotar flockon då träder hon in och hon gör det med en sån enorm självsäkerhet att det oftast slutar redan där och situationen är löst! Alltså leder det ytterst sällan till nått bråk.

Här kanske vi människor har ytterligare att lära från djurvärlden, med tanke på allt prat om manliga och kvinnliga chefer, de har väl egentligen inte så mkt med manligt och kvinnlig att göra utan mer om individen!!!

Och det viktigast när det kommer till att vara en ledare är ju trots allt...............

ATT LEDA!!!!!!!!!!!!!!!!

för det är faktiskt det som är ordets sanna betydelse sen får vi väl rannsaka oss själva och jobba på våra brister, liksom inom allt annat här i världen.

Så vad är egentligen manlighet?? för oss inom hundvärlden pratar vi om könsprägel snarare.

Men här gäller det att se upp för avla vi för mkt på detta har vi snart hanar som beter sig som sexgalningar eftersom det är de manliga könshormonerna som vi förstärker. Jag talar av erfarnhet när jag säger att det finns hanar som bokstavligt våldtar tikar, som inte lyssnar alls när dom säger ifrån eller ännu värre flyger på tiken när hon säger ifrån att hon inte vill, då undrar jag vart vi är på väg??????????

Visst vi behöver ju inte gå in på kromosom detaljer nu, utan jag pratar mer i störta allmänhet! Paolo och gulliou sa detta med att en kille som slog en tjej var något som man skämdes över han blev inte accepterad i gänget, och jag tror att dom flesta håller med om att män som slår kvinnor inte är acceptabelt men varför accepterar vi då att våra hanar beter sig på precis samma sätt???????

Ju mer man börjar tänka i dessa banor ju mer inser man hur lika vi är fast djuren har stannat kvar på den enkla nivån utan att börja komplicera allt genom förutfattade meningar samhällspåtryckningar m.m det enda som påverkar dom är vårat avelsarbete, så jag anser att här har vi ett jätte stort ansvar om vi inte vill att det ska bli likadant inom hundvärlden.

För visst hade det varit skönt att leva som våra hundar utan fördomar och i nuet!!!!

"Den människa som inte med framgång tagit itu med sig själv,

kan aldrig med framgång ta itu med någon annan."

Harry Emerson Fosdick